Idag blev en lång, intensiv och dramatisk dag!
Det började med grabbarnas tredje gruppspelmatch kl 8.20. Det blev en ännu tidigare avfärd än igår, och vi (Magnus, Mia, Ingela och Göran) samt sju av tjejerna gick också upp tidigt och for iväg för att se matchen. Dagens motståndare Pepino Ostrava spelade mycket systematiskt och tillknäppt i försvaret. Det var svårt att komma fram till klara målchanser. Mot slutet av första perionden fick vi spela powerplay. Det slutade mållöst, och direkt efter på en kontring jobbade inte alla hem ordentligt. Tommy klarade första läget, men sen kom bollen till en framstormande back som från vänsterkanten prickade bortre krysset. I andra perioden höjde vi oss, men trots en ganska konstant press blev det inte fler mål, och vi förlorade med 0-1. Surt, men tjeckerna var överlyckliga i alla fall.
Vi och tjejerna for sedan tillbaka till hotelet för att samla hela laget och åka till Hamr Branik igen. Kl 13.20 spelade vi vår tredje och sista gruppspelsmatch mot ett polskt lag, det sämsta i gruppen. Redan efter 43 sekunder hade vi gjort två mål. Till slut vann vi med 5-1, och blev tvåa i gruppen. Många gjorde mål, bl.a. Cissi, Jojo, och Natta. Sånt är alltid kul, även om motståndet inte var mycket att tala om.
Nu blev det en ganska lång väntan på att kvartsfinalerna skulle spelas. Jag åkte med Vega och Viktoria på en intressant utflykt till hallen där Huddinge P-92 spelar, och hade en pratstund med Heimo, medan V&V umgicks lite med...
Grabbarna spelade sin sista gruppspelsmatch kl 17, och tog gruvlig revansch för morgonförlusten. 6-1 slutade den matchen, som Micke karakteriserade som en av de fem bästa de någonsin spelat. Därmed blev de tvåa i grupp B16C efter just Pepino Ostrava, trots att de hade överlägset bäst målskillnad (8 fler gjorda mål).
Tjejerna spelade sin kvartsfinal kl 18.20 mot trean i grupp G14A. Både 2:an och 3:an hade spelat hyffsat mot Tullinge (som vann alla sina tre matcher), och dessutom spelat sinsemellan oavgjort, så jag misstänkte att det skulle bli tufft. Micke hade dessutom ingen möjlighet att hinna emellan, så undertecknad fick ta hand om coachandet så gott det gick. Vi mötte Asper Sumperk, som spelade rätt bra och snabb innebandy. Alla på plan var tända och spelet blev stressat när alla ville så mycket. Trots att alla kämpade så överlistades vårt försvar två gånger, och i paus stod det 0-2. Matchen spelades 2x20 minuter. I andra perioden påbörjade vi upphämtningen. Vi försökte lugna ner spelet, hålla i bollen, och inte tappa markeringarna. Först reducerade Lisa, sedan kvitterade Vega. Då var vi rejält på gång. Sista tre minuterna spelades effektiv tid, det var nervöst och inget lag ville tappa in ett baklängesmål. Straffarna närmade sig.
Då, med 40 sekunder kvar, fick plöstligt Eve jätteont i sidan av nacken när hon sträckte upp armen efter en boll. Eve blev rädd och la sig på golvet. Domarna blåste av och tillkallade sjukvårdare. Dessa var oroliga för en nackskada och satte på en stödkrage. Medan Eve låg där gick smärtan över och hon ville fortsätta spela, medan vårdarna tyckte att rätt procedur var att skicka henne till sjukhus. Språkbarriären gjorde inte diskussionerna enklare. Till slut övertygades i alla fall vårdarna att hon kunde fortsätta, på villkor att hon först vilade tio minuter och sedan spelade på egen risk.
Så återupptogs då matchen, ordentligt försenad. Frågan om vi skulle satsa på anfall eller försvar löstes av sig självt när Karin satte en rejäl tackling i hörnet och blev utvisad. Matchen gick till straffar. Vi fick börja lägga straffarna. Inga mål gjordes förrän tjeckerna gjorde 0-1 i fjärde omgången. Emma gick fram och kvitterad säkert till 1-1. Återstod tjeckernas sista straff... som de satte och vann straffläggningen med 1-2. Självklart sved det, men samtidigt kände tjejerna att de hade gjort en kämpainsats, hämtat upp ett underläge, och så när vunnit. Man kan inte begära så mycket mer och självklart är vi stolta över dem!
Besvikelsen satt inte i särskilt länge, siktet är inställt på att vinna matcherna i morgon och bli femma i turneringen. Vi fortsatte direkt till en annan hall för att se killarna spela sin första slutspelsmatch, 1/32-final, 2x15 minuter. Det bev också en märklig tillställning. Vid utsatt tid syntes inga motståndare till. Några minuter sent dök de upp, målvakten hann knappt få på sig hjälmen och kläderna innan domarna blåste igång matchen. Sen satte grabbarna högsta fart, andra laget hängde inte alls med, och innan pausvilan stod det 6-0. Matchen slutade med en kassaskåpssäker 8-0-seger.
Sen överraskade grabbarna alla genom att taktfast tåga ut på två led medan de skanderade en ramsa:
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, En hatt, en käpp, ett paraply, Framåt, bakåt, isär, ihop. (här skuttade de!) (osv)Snacka om komisk effekt 
Här slutar i princip den här långa dagen. Tjejerna åt en mycket sen middag på Donken på vägen hem. Sen höll vi alla i strama tyglar på hotellet för att inte föregående natts springande och snackande skulle upprepas, också så att de som ville sova skulle kunna göra det.
För killarna väntar fortsatt slutspel i morgon, förhoppningsvis tre matcher, och tjejerna har sina två avslutande placeringsmatcher om plats 5 till 8.