Nationalparksturen med start i Jimena de la Frontera, via Cortés de la Frontera, Gaucín och tillbaka till Jimena, är en av våra vackraste turer. Utsikten över Ubrique uppe från höjden är vykortsmaterial. Idag körde vi först med bilarna till Jimena, där vi kom iväg ca kl 10. Andreas var med på banan igen, men Janne L och Erland avstod. De två och Peter planerade en tur till Gibraltar på eftermiddagen.
Vädret var fint i Manilva men blev lite molnigt och svalare inåt landet. Till och med några enstaka regndroppar i luften under första timmen. Idag var alla lite trötta och sega efter gårdagens toppbesök och många höjdmeter. Men nationalparksturen har alltid passat mig och benen kändes riktigt fräscha efter ett tag. Simon, Andreas, Peter och Odd hade som vanligt lite kappkörning. Vi andra körde på i våra tempon, många som sagt tog det lugnt efter gårdagen.
Det första fikastoppet och återsamling kom efter tre mil. Fredrik och jag samkörde på slutet. Efter fika fortsatte vi mot vårt särskilda skinkmacksställe, 2 mil. Dit ville Peter ha en tävling, och fick med sig de övriga snabbåkarna. Simon var nog först dit tror jag. Gula tröjan skulle dock vinnas i ölhaksbacken. Det var mycket djur längs vägarna, ibland på vägarna: får, getter, kor och tjurar, hästar, grisar. Ibland fick man passa sig så man inte kom i vägen.
Efter traditionell skinkmacka körde vi igång rätt mjukt, men ganska snart hamnade jag längst fram tillsammans med Simon och Andreas. När första utförsbacken kom tänkte jag att jag kan ju dra ett tag i alla fall, tills de tycker det går för långsamt. Så jag drog på ett rejält tempo och försökte hålla det. Jag räknade med att bli trött så småningom och då skulle de dra iväg. Konstigt nog hände inte det förrän vi bara var ett par kilometer från Cortes, då hade jag dragit både uppför och nedför i 13 kilometer. Vi rullade in nästan tillsammans i Cortes. Så småningom kom nästa grupp med Odd i spetsen.
Ölhaksbacken var i princip enda rejäla stigningen idag, resten var bara kuperat (lite upp och lite ner). På höjdkurvan kan man dock se att vi klättrade ganska stadigt ända till Cortes, sen går det rejält ner och rejält upp. Spurten på toppen vann Andreas med en cykellängd framför Simon, trots att han inte hade ätit ordentligt på 48 timmar. Det var nog en missräkning för Andreas, som inte kunde försvara den gula tröjan. Jag hade sällskap med Odd halva backen innan han sakta men obönhörligt drog ifrån.
Från ölhaket var det mest nedför, speciellt den 12 km långa backen ner mot Jimena. Där körde jag på rejält nedför, måste t.o.m. köra om en bil som körde för långsamt, och när jag kom till backens fot susade Roger om, han hade legat precis bakom. Jag slet för att hänga med när Roger tog upp jakten på Simon och Odd, där sved det i benen! När vi väl var ikapp var jag för sliten för att matcha tempot över de små kullarna inna Jimena, men jag kom fram bara någon halvminut efter. På det hela taget en helt OK dag!
I princip tog all sig i mål. Anders L bröt, gårdagen slet för mycket. Carola bet ihop ordentligt och körde hela rundan. Roger S körde sist i sitt eget tempo och kom väl fram så småningom.
I år kan vi notera att Odd har trappat ner på träningen och väger tio kilo mer än i fjol. Han har tagit det ganska lugnt hela veckan och gjorde inget försök att ta gula tröjan. Men om han och Pelle hade varit med, i samma form som förra året, så hade Simon och Andreas nog inte haft stor chans.
Eftersom de här var sista kvällen som alla var med så hade vi grillparty. I morgon åker 65:an och 66:an hem.
Tid: 4:22
Paus: 1:53
Sträcka: 108,7 km
Medelhastighet: 24,8 km/h
Maxhastighet: 61,7 km/h
Medelkadens: 73 rpm
Medelpuls: 151
Totalt uppför: 1958 m
