Sista cykeldagen blev en ganska splittrad dag, då alla åkte lite olika sträckor, beroende på återstående krafter. En del föredrog lite lugn plattåkning, ca 6 mil kring Jimena, och Magnus T kryddade med att ta vägen tillbaka över Gaucin.
Vi var 8 st som tänkte ta oss upp på Los Reales från Estepona. Vi startade från Manilva och drog till Estepona längs A-7 i 35 knyck. Väl där hittade Odd och Pelle rätt väg och klättringen uppför de 1300 metrarna kunde börja, 18 km stigning! Det började med några rejält branta backar, innan det övergick i mer hanterbara serpentiner. Odd, Pelle och Peter försvann i fjärran. Ganska länge hade jag koll på Roger, men sen tappade jag kontakten och såg bara Johan och Mats bakom ibland.
Det blåste mer och mer ju närmare toppen man kom, och kallt blev det. Mats och jag kom upp samtidigt, ungefär då O&P fortsatte vidare till Gaucin. Roger, Peter, Mats och jag fikade och värmde oss vid brasan, och väntade på Johan och Curt, men så småningom fattade vi att de hade gett upp och vänt (Johan kände sig fortfarande inte bra).
Alltså fortsatte vi själva den stora rundan via Algatocin och Gaucin till Manilva. Peter hade bränt sitt krut i första backen, så han var ganska mänsklig resten av turen. Mats och jag lyckades t.o.m. pressa oss före honom på väg upp till Algatocin (Roger gnetade snabbast av alla som vanligt). Tyvärr smällde en eker i Peters Dura-Ace-hjul i nedförsbacken till Gaucin, så han fick bryta. Pär och Anders körde honom tillbaks, de kom förbi mycket lämpligt efter sin tur Jubrique-Los Reales-Jubrique.
Roger, Mats och jag fortsatte sedan de återstående 26 kilometerna till Manilva. I fjärran kunde vi se toppen där vi började:
