Allt om cykling.
Ja, då var det åter dags för det årliga träningslägret i Manilva med en
massa trevliga cyklister från Spårvägen och Fredrikshof. Det var tänkt
att bli 19 cyklister och en följebil, men av olika skäl föll två
cyklister ifrån. Curt vurpade en vecka innan resan när en bil inte
stannade vid väjningsplikt, och hade fortfarande ont i knät. Och Magnus
Sista cykeldagen blev en ganska splittrad dag, då alla åkte lite olika sträckor, beroende på återstående krafter. En del föredrog lite lugn plattåkning, ca 6 mil kring Jimena, och Magnus T kryddade med att ta vägen tillbaka över Gaucin.
Idag var det dags för Ubrique-Grazalema-turen, med avstickare via Zahara för dem som ville. Bara att köra till Ubrique med bil tog 1,5 timme. Dagens tur var ganska kort, men innehöll en stigning på 15 km och ca 800 höjdmeter. Den kostade på, svetten forsade och solen stekte så man närapå kokte över. Strax innan toppen kom Mats från ingenstans och passerade mig, så jag blev 5:a upp.
Efter vilodagen kändes benen pigga och fräscha. Idag väntade den utökade nationalparksturen, med start och mål i Jimena de la frontera. Precis som förra året stannade vi för att fika efter 3 mil när vi kom till den större vägen. Benen var som sagt pigga så jag låg långt framme på varje delsträcka, och Johan och jag försökte jaga ikapp Peter fram till värdshuset ovanför Ubrique, utan att riktigt lyckas. Då och då träffade man på vinthundarna Odd och Pelle på väg i endera riktningen.
Lunch som förra året: en rejäl skinkmacka:
Dagen började blåsig, vinden ven i palmen utanför. Vi undrade om den planerade turen längs Atlantkusten skulle bli så trevlig, speciellt när regnet hängde lite i luften i Tarifa. Men solen kom fram, och trots motvinden gjorde vi god fart till Barbáte. Där åt vi lunch vid havet. Solen sken och Carola badade.